foxmetal

Oavsett om du är en släkting till mig, en vän eller en helt främmande människa så är det någon som jag vill att du ska veta om mig, jag är lesbisk. Jag har vetat att något inte riktigt stämde i princip hela mitt liv, men det är inte förrän nyligen som jag har förstått vad det egentligen beror på.

Jag har sett massa tecken på att jag är gillar tjejer redan från att jag var väldigt liten. När jag gick i lågstadiet så var jag lite småkär i en tjej, och jag minns hur jag ställde mig framför spegeln en dag och bara tittade på mig själv ovh tänkte "Tänk om jag egentligen är en kille, men inte vet om det? Tänk om min röst egentligen är mörk som en killes?" det gick så långt att jag minns att jag frågade min mamma "Är jag en kille?", hon svarade något i stil med "Haha nej gumman." och sedan tänkte jag aldrig mer på det.

Sedan när mina vänner började prata om killar och pussa killar osv så minns jag att jag inte hade alls samma intresse för killar som de hade. När jag hade en pojkvän och vi skulle pussas för första gången så ville jag inte alls, men jag gjorde det efteråt och jag minns att jag undrade varför folk egentligen pussades? Det var ju bara obehagligt.

Jag har inte förrän ganska nyligen verkligen förstått att jag är lesbisk. Tanken har slagit mig ett par gånger, men varje gång så har jag bara slagit bort den, för det var inget som jag ville tänka på. Jag? lesbisk? Nej. Jag tänkte ut en massa bortförklaringar till allt, t.ex så var anledningen till att jag aldrig har blivit kär i en kille var för att jag inte hade hittat "den rätte" än.

Jag ville inte vara homosexuell, och jag förstod inte riktigt vad det skulle betyda att vara det. Jag använde själv "bög" och "homo" som skällsord, så det var definitivt inte någon som jag skulle vilja förknippas med. Dock så var jag extremt positiv till att andra inte var hetero och var inte homofobisk eller något, men det var helt enkelt inget som jag själv ville vara.

Den stora vändpunkten tror jag att kom när en nära vän till mig berättade för mig att hon hade funderat på sin sexuella läggning, och hon berättade för mig att hon i alla fall inte kände sig hetero. Det var inte förrän då som jag faktiskt började tänka på att jag kanske inte var hetero heller trots allt.

Jag kunde trots det inte acceptera att jag kanske var homosexuell, det var inget som jag trodde var möjligt för mig. I alla fall inte förräns jag en dag råkade hitta RoseEllenDix youtubekanal och jag såg en video med Rose och Rosie, och de var so otroligt söta och lyckliga tillsammans. Det var nog först då som jag förstod att homosexuella faktiskt kunde vara lyckliga tillsammans de också. Sedan efter det så tittade jag runt på mängder av youtubeklipp med andra lesbiska och bisexuella, bl.a Linnea Näslunds klipp på henne och Sanna. När det klippet var slut så hade jag i princip accepterat för mig själv att jag var lesbisk, och jag är så otroligt tacksam över att de hjälpte mig att acceptera mig själv. Utan dem så tror jag att jag fortfarande hade suttit och funderat över vad som egentligen är fel med mig själv, så jag är så jäkla glad att internet finns.

Herregud, detta blev extremt långt så det är kul om du läste allt! Jag har ändå inte lyckats få med allt som jag egentligen vill få sagt så om du vill läsa mer så får du gärna kommentera eller något. Tack och hej <3

Jag vet inte varför, men jag är lite less på livet för tillfället så om ni undrar varför uppdateringen är lite dålig (fortfarande inte mindre än två inlägg per dag, woopwoop) så har ni nu svaret. Jag vet inte varför, men har spenderat ett par nätter nu vaken med panikångest och det är inte roligt..

Hoppas att mitt humör blir bättre snart, men tills dess så kommer uppdateringen inte att vara lika rolig...

Jag har nyss sett på det nya programmet på trean som heter "trolljägarna" och jag har extremt mixade känslor nu efteråt. Att detta programmet görs är så jäkla bra, för de som näthatar fattar inte att det som de gör kan skapa problem för dem.

Sedan måste jag säga att det gjorde så jäkla ont i mitt hjärta när jag hörde några av kommentarerna, jag förstår bara inte VARFÖR??! Hur kan man må bättre av att få någon annan att må sämre? Det är nästan som om personerna som skriver sådant här är sociopater för de saknar helt förmågan att känna empati för andra människor.

Varför har vissa människor sådant stort behov av att trycka ner andra människor?!

Slutar med en dikt jag har skrivit:

Sedan gick vi ut på en promenad det var kul och mysigt i början men ju längre vi gick ju blåsigare blev det.. Och när det blev blåsigare så blev Fire mer orolig så vi gick bara en liten bit innan vi vände och gick hem. 

Det var en mysig dag i stallet i alla fall :)

Klippte ihop en liten video med några klipp som min lillebror har filmat! Gjorde den på på mobilen i iMovie så förvänta er inga stordåd. Ville bara visa lite hur det kan se ut när vi tränar i ridhuset!

Fan vad lång tid det tog innan de bestämde sig för att förbjuda detta, men äntligen. Stort framsteg som jag inte förstår varför det skulle ta sån jäkla tid. Vi lever faktiskt på 2000-talet!!?

Aja, från och med 1:a april så är det förbjudet att ha sex med djur!

Har äntligen färgat håret, och jag är jättenöjd. Älskar färgen, då den inte är jättevanlig men fortfarande inte jätteovanlig (inte som typ lila eller blå..). Har hört att röd är en ganska svår färg att underhålla, men jag ska klara det!

Idag hade jag uttag så det var tidigt ut till stallet, då klockan ställdes fram så blev det ännu tidigare än vanligt! Vi var dock i stallet redan klockan 8 (uttaget ska ske klockan 9) så jag väntade till Fire hade ätit upp sitt morgonhö och sedan bestämde jag mig för att gå ut på en liten promenad. Vi var ute i ungefär 45 min och vi gick längre än vad vi har gjort tidigare, men det var så fint väder så det kändes knappt. Vi joggade lite i några backar och klättrade lite. Sedan gick vi tillbaka till stallet och då ställde jag ut henne i hagen och tog sedan ut resten av hästarna :)

Blev filmad lite smått av min lillebror när jag tränade i ridhuset :) Skickade fram henne för att kolla vad han höll på med!

Följde med Ebba när hon tog tungpiercing igår och herregud vad läskigt det var. Jag förstår inte hur folk kan ta hål i tungan, det gör ju så jävla ont bara man biter lite i den. Julia E var också med då hon hade tagit hål i tungan på samma ställe så hon visste typ var det låg, men det slutade med att jag fick använda mina orienteringsskills (tack högstadiet).



*ebba tänker igenom hela sitt liv och funderar över alla sina livsval*

Jag funderar stenhårt på att ändra hårfärg, har haft denna hårfärgen alldeles för länge (två månader?..) och måste byta snart.  Har haft denna hårfärgen så pass länge bara för att jag hade planer på att låta min naturliga hårfärg växa ut, men ain't nobody got time for that. Har kollat igenom massvis med inspirationsbilder och massvis med bilder på mig själv i olika hårfärger (har ju haft en del) och har nog bestämt mig. 

Har funderat på blondt, rött, mörklila och svart. Jag bestämde mig till slut för vilken, och det var när jag såg denna bilden:

Jag är diagnoserad med depression, ångest och social fobi. De är några av anledningarna till att jag har svårt att sova på nätterna / inte kan sova alls. Jag minns att när jag var yngre, så brukade jag ligga i sängen och blunda, och när det tog extra lång tid för mig att somna så brukade jag bara tänka "Det är lugnt Klara, du kommer somna innan solen har gått upp, det gör du alltid.", jag har försökt övertala mig själv det så många gånger men det stämmer inte längre, och det gör mig riktigt ledsen. Har jag inte mina sömntabletter så kan jag nästan räkna med att jag inte kommer sova överhuvudtaget.

Jag har fortfarande inte fått mina sömntabletter så har jag inte sovit en bra natts sömn på lite mer än en vecka. Ska iväg och ha utsläpp imorgon och skulle behöva lite sömn innan en halvdag i stallet (ska stanna där tills lunch) men kan verkligen inte somna.

Vissa nätter mår jag trots allt helt okej, inatt är tyvärr inte en av de nätterna.
Jag är så jävla trött på allt, varför kan jag inte bara somna?

Kom nyss hem från Jensen's Bøfhus där jag var med min lillebror och min mor. Maten var extremt god, men vägen dit och vägen tillbaka var extremt jobbig. Min mamma hade bestämt att vi skulle GÅ till Jensen's i regn och storm, detta nämnde hon inte för mig förrän vi var ute ur huset och jag trodde vi var på väg till bilen, men nähä. Så där gick jag i regnet och vinden i en jeansjacka och kjol med nylonstrumpbyxor, är stensäker på att jag kommer ha dragit på mig någon sjukdom till imorgon.

Övertalade i alla fall mamma att stanna inne på H&M innan vi drog ut i regnet igen, så där inne fick jag en ny foundation i den blekaste färgen de hade. Har köpt en ny foundation i princip varje månad sedan i december, för jag blir bara blekare och blekare varje dag som går verkar det. Med denna foundationen ska jag väl i alla fall inte behöva känna att jag ser ut som en fjortis med en foundation som är tre hudtoner mörkare än min egna.

En liten grej som min lillebror sa idag:
"Klara du ser ut som Alice i underlandet,
och mamma du ser ut som drottningen!
Jag... Jag ser ut som kålmasken!!!"


Jag är glupsk, så åt upp mer än hälften innan jag kom på att jag kanske borde fota...

Detta avsnittet var så jäkla painful, vet inte hur jag kunde klara mig igenom avsnittet utan att bara stänga av det och låtsas som om det inte existerar. MAN FÅR INTE BARA DÖDA EN TVILLING, har inte J.K. Rowling lärt er det? Jag allvarligt talat skrek ut "NO DON'T DO THIS TO ME" och min katt som låg bredvid mig sprang ut ur rummet. Sedan när jag såg att alla började må bra igen och att såren läkte så skrek jag "YES HAN KOMMER ÖVERLEVA" SÅ FUCKING GÖR HAN INTE DET?!?!?!?!??!?! JAG ÄR FÖRKROSSAD.
Grät mig igenom hela avsnittet och jag är fortfarande helt förstörd, vet inte om jag vill fortsätta se på Teen Wolf efter detta alltså, denna serien är alldeles för emotional för mig.

Okej men får väl nämna lite bra saker nu för att muntra upp alla:

• Allison isn’t going to deal with Kate being alive.
• Danny knows.
• Derek dreams about Stiles soothing him.
• Mama McCall still believes in Papa McCall.
• Isaac is still alive (jag var helt övertygad om att han skulle dö, och älskar honom så...)
• Stiles and Scott still have the ability to smile.

Bilden ovanför stämmer så jäkla bra, i slutet av 3b så var den jag oroade mig mest för, morbrorn Peter. Hahahahhahahahahahahaah... Livet var allt bra då.

Har du sett något avsnitt av Teen Wolf? Vad tyckte du isåfall? :) Och om inte, ser du på någon TV-serie?